oh these times are hard, yeah they're making us crazy. Don't give up on me baby...

Sitter på tåget tillbaka hem till Vasa efter ett veckoslut hemhemma i Karis. Skönt att tagga ner, träffa mina fina vänner, skvallra och hänga med familjen. Skönast att bara vara och inte ha några måsten. Men det känns bra att slippa hem till Vasa tillbaka, för det känns nog som om jag nuförtiden hör mera dit än till Karis. Helt annat liv där och så har jag något eget, något som bara är mitt. Får vara i fred, spela högt den musik jag gillar och leva livet precis som jag vill och jag gillart! Nästa vecka bjuder dessutom på en ny Ollis-tisdag och så Wasa by Night, kommer nog att bli helt sjukt gött! Gå runt och festa på olika barer och hänga med finfina Vasa-vänner. Men endå finns en litenlitenpikupikuliten saknad...



The Script - For the first time



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0